Operationen

Dagen efter...
I går va den "stora" dagen då starten av mitt "nya" liv började.
Jag hade inte hunnit tänka så mycket på själva operationen, sövningen etc. då jag innan haft fullt upp med att avsluta och delegera arbetsuppgifter på jobbet och så har det även krävts en hel del förberedelser hemma med matinköp, städ, tvätt, sortergården etc.
Det är i sådana här situationer det verkligen blir påtagligt att man lever ensam med sina barn. Bor man med en annan vuxen så ser den personen till så det flyter på med de vardagliga sysslorna. Nu blir man beroende av att vänner och barnen hjälper till så gott det går. Många vänner har erbjudit sig att hjälpa till. Problemet är väl mest hos mig att jag har svårt att be om hjälp och att jag har svårt för att vara beroende av andra.

Operationen
Kvällen innan och på operations morgonen skulle jag tvätta hela mig med Decutan och byta lakan i sängen.
Kl 7:15 i går skulle jag vara på Dagkirurgin.
Där blev jag tilldelad ett "bås" där jag fick byta om till operationskläder och blev förberedd med mediciner och droppnål.
Operationsläkaren kom in en sväng och pratade om operationen och markerade vilket knä som skulle opereras.
Kl. 8 kördes jag iväg till operationen och sövdes ned.
8:50 påbörjades operationen och den va klar ca 10:30.
Kl. 11 blev jag väckt.
Vilken konstig känsla att vakna upp helt dimmig och inte ha någon aning om vad som hänt de senaste timmarna.
Jag frös så jag skakade och bad om fler filtar. Dom kom även med en värmefläkt som dom kopplade på så det strömmade in värme under täcket.
Jag fick även mer morfin och värktabletter eftersom jag hade så ont.
Sedan började jag gråta. Och det gjorde jag en lång stund. Jag vet inte varför men sköterskan sa att det nog va en stressreaktion kombinerat med morfin och annan medicin.
Efter ett tag serverade dom dryck och smörgås. Smörgåsen fick ligga kvar. Jag hade ingen aptit. Jag va inte ens sugen på godis. (O då e de illa😉)
Sedan kom det en tjej med en stor otros som hopställde in för mitt ben. Den går från skrevet ner till fotknölen. Jag förstod inte varför jag fick den då läkaren innan operationen sagt att jag inte skulle behöva en otros.
Lite senare kom läkaren och gick igenom operationen med mig. Han sa att när han hade öppnat upp knät så såg han mer skador än vad han sett på mr-röntgen. Menisken va rejält skadad och fick sys ihop. Han hittade även brosk som han borrade hål i och gjorde något mer med som jag i nuläget inte kommer ihåg. Pga dessa skador så behöver jag en otros.
(Några månader efter att jag skadade korsbandet första gången så har jag haft en molande värk på insidan av knät. Jag misstänker nu att det är från brosket och hoppas på att jag framöver kommer att slippa den smärtan)
Jag fick ligga kvar fram till eftermiddagen då jag vid tre tiden kunde ringa min far så han kunde hämta mig.
Innan jag åkte hem gick vi igenom vad som kommer att ske framöver och vilka mediciner jag ska ta. Jag ska bl.a. ta en spruta varje dag i tio dagar framöver. Medlet är föra att minska risken för proppbildning.
Sen kom min far och hämtade mig med rullstol o vi hämtade ut all medicin på vägen hem

Hemma
Väl hemma så fick vi möblera om lite så jag har det nödvändigaste lätt tillgängligt.
En vän kom förbi o hjälpte mig med det. Jag kände mig inte så fräsch för att ha besök men det kändes ändå skönt att någon kom förbi o hjälpte mig.
Senare på kvällen hjälpte även min son mig med lite smått o gott.
Han poängterade att jag nog va lite snurrig av medicinerna för jag frågade och sa samma saker flera gånger.
När allt va iordning och jag blev själv (sonen på sitt rum) så kände jag hur smärtan och svullnaden tilltog. Troligtvis pga att jag inte suttit hela tiden med benet i högläge utan hoppat runt och fixat lite.
Jag söt inför natten då jag misstänkte att det knappt skulle bli någon sömn för min del. Men jag somnade till slut vid två tiden och som ända fram till sex. Så i morse va jag riktigt nöjd då jag inte hade förväntat mig så många timmars sömn inlett streck.