Läkningsprocessen efter tre veckor.

Det är intressant att följa läkningen av operationssåret.

Här nedan ser ni läkningsprocessen vecka för vecka.

En vecka efter operationen och stygnen är kvar.

Två veckor och stygnen är borttagna. 

Tre veckor.

3 veckor!

Idag är det tre veckor sedan operationen.
Med andra ord så har jag gått halva tiden med ortosen. Så nu e de bara tre veckor kvar...
O va jag längtar!
Jag har ju valt att sköta operationssåret själv nu, så slipper jag ränna till vårdcentralen varje vecka.
Och idag va den stora dagen. Jag har tagit bort strips, rengjort och sedan satt på nya strips och ett vattentätt skydd.
Jag söt lite inför det, men när jag väl satte igång så bara flöt det på. Men det var lite läskigt eftersom jag inte har någon känsel på vissa partier av knät.

Besök av fina vänner

I dag har jag mått bra men jag har haft värk i knät från rehab besöket i går. Och svullnaden som tillkom igår har ännu inte lagt sig så jag har fått kyla det ofta.
Jag känner även lite träningsvärk från "styrkepasset" jag gjorde igår. Men det känns bara gott.
Jag var orolig för att jag skulle må dåligt idag p.g.a att jag kanske hade överansträngt mig igår. Så jag är så glad för att jag mått bra idag. :-) Jag har endast känt en tendens till huvudvärk men inte mer.
O tur va väl det. För två vänner har varit och hälsat på idag och det hade varit tråkigt att behöva avstyra.
Jag fick en jätte fin bukett med tulpaner. Jag älskar blommor och tulpaner en av favoriterna. Så operationen är väl tajmad då det nu är tulpanernas tid.

Rehab

Idag var jag på rehab igen. Det va riktigt positivt. Min sjukgymnast tyckte att det hänt mycket på en vecka. :-)
Som hemuppgift så ska jag utöka mitt träningsprogram med att i sittande position lyfta benet. Jag ska även ta ut steget mer och skjuta ifrån när jag går med kryckorna.
På rehab fick jag även träna i benpressen och i sittande position dra nedre delen av benet bakåt.
När jag kom hem från rehab så hade knät svullnat lite extra och värken molade. Så jag lade kylband om knät för att bedöva värken och minska svullnaden. Värken har hållit i sig hela dagen och jag hoppas att den mattas av tills i morgon.

Benpress

Denna övning fast sittandes och endast pendla med nedre delen av benet.

Att vistas en liten stund ute i gymmet på rehab gjorde mig super sugen på att träna.

Så när jag kom hem och haft kylband om knät körde jag styrkeövningar för överkroppen med mina TRX-band. Jag gjorde även vanliga situps och sido-situps.

Det kanske va dumt gjort och det visar sig i morgon. Men jag va så sugen...

Ynklig igen...

Ännu en dag då jag mått skit. Efter att min son gått till skolan i morse så gick jag och la mig igen och sov hela förmiddagen. När jag vaknade upp vid lunchtid så hade jag en fruktansvärd huvudvärk. Och den satt i ända tills för någon timma sedan. (Jag chansade och tog en migräntablett) Så nu mår jag ganska bra men känner mig konstig i huvudet.
Jag vet inte om det är biverkningar på medicinerna jag tar eller om det beror på att jag överansträngde mig igår. Det är så tråkigt att nu när värken i knät/benet börjat ge med sig och jag har trappat ner på medicinerna så mår jag skit i stället. :-(

I morgonförmiddag ska jag till rehab igen.
Jag tycker att träningen under veckan som gått sedan jag var där sist har givit bra resultat, Efter lite uppvärmning med släpcykling och sedan trycka ner knät med hjälp av lårmuskeln så lyckas jag räta ut knät betydligt mycket mer än för en vecka sedan.
Men fortfarande är knät svullet och känns som en stock varje morgon när jag vaknar och när jag gått eller stått upp för länge.

Nu ska jag snart sussa och jag hoppas på att vakna i morgon och va utvilad och må bra.

40 års firande = smink och inga mjukisbyxor

Idag har jag varit och firat en av mina äldsta vänner. Hon fyllde 40 år i fredags och jag och några andra vänner åkte hem till henne idag med lite blommor och paket.
Det innebar att jag skulle hoppa ur mina mjukiskläder och ta på mig "vanliga" kläder och sminka mig. Det är över två veckor sedan jag va "normal" klädd och sminkad. Det funkade bra med svarta strumpbyxor och en stretch kjol. Ortosen smälte in riktigt bra. Men det var lite omständligare att gå på toa när man ska dra ner strumpyxorna. Men det funkade.

Det va jätte trevligt att träffa gamla kompisar från förr och vi hade så mycket att prata om. Innan jag åkte dit va jag lite nervös över hur det skulle gå med knät eftersom jag får ont av att knät svullnar när jag står still för länge.
Men det fungerade bra. Jag satt mestadels och jag va bara där i någon timma. Sedan fick jag skjuts hem.
Det är första gången efter operationen som jag varit iväg hemifrån förutom mina besök på rehab och vårdcentralen.
Jag va trött och hade ont när jag kom hem men jag var samtidigt lite uppspelt. Det gav mig ny energi att få sitta i en annan miljö och umgås med härliga vänner. :-)

Jag tycker redan att man ser skillnad på vänster och höger ben. Jag tappar muskler fort :-(

Och som ni ser så börjar min Monet tavla att blekna...

Kollapsade igen...

I fredags hände samma sak som i onsdags. Jag kollapsade igen.
På förmiddagen hade jag besök av en kompis och hennes lilla pojke, Vi fikade och hade trevlig men efter en stund började jag få huvudvärk. När dom åkte vid lunchtid så tog jag en huvudvärkstablett och la mig i soffan och somnade. Någon timma senare vaknade jag och sedan somnade jag om igen. Så höll jag på till sjutiden på kvällen. Först då vaknade jag till och kände mig bättre men jag kände mig väldigt konstig i kroppen. Då jag vaknade upp emellanåt så var jag knappt vid medvetande. En riktig otäck känsla. Jag har nu varit i kontakt med en sjuksköterska och hon tror det berodde på sömnbrist.

Borttagning av operationsstygnen

Idag var jag på vårdcentralen och tog bort operationsstygnen.
Det såg fint ut men på några ställen glipade det.
Sköterskan tvättade rent och satt stripes istället för stygnen och avslutade med en vattentät kompress.
Detta ska göras var femte till sjunde dag. Så jag har valt att göra det själv då slipper jag åka iväg som innebär skjuts etc.
Hon gick igenom väldigt noga hur jag skulle sätta stripsen och hur det ska rengöras och torkas.
Detta ska jag göra i två månader. Trots att operationssåret är läkt så ska man fortsätta att tejpa. Och när såret läkt ska jag smörja området med mjukgörande kräm och så ska det inte utsättas för sol. Så i sommar rekommenderade hon att jag ska skydda knät för solen. Detta för att ärret ska bli finare.
Det kändes ganska obehagligt att ta bort stygnen och ibland högg det till.
Och nu efteråt så känns det lite konstigt och det värker i operationssåret.
Vi pratade även lite om min sömn. Jag har ju bara sovit 3-4 timmar per natt i två veckors tid. Och för lite sömn påverkar läkningen och det påverkar även smärtan. Får man för lite sömn så upplevs smärtan värre. Så hon bad en läkare skriva ut sömntabletter.
Så om en liten stund ska jag pilla i mig pillret och se om det gör underverk...

Stygnen tas  bort

Stygnen borttagna

Rentvättat, nya stripes och en kompress

Yngklig...

I morse när jag vaknade så kände jag mig konstig i kroppen.
Efter att min son gått till skolan så lade jag mig på min spikmatta i soffan.
Jag har fått känningar i korsryggen p.g.g allt liggande och sittande och det gör susen med en stunds vila på spikmattan.
Jag hann nog knappt lägga mig förrän jag somnade. När jag vaknade efter ca en timma så mådde jag skitdåligt. Jag hade en fruktansvärd huvudvärk och pendlade mellan att frysa och svettas.
Jag tog bort spikmattan och somnade igen. En av mina kolleger skulle komma på fika i eftermiddag men när jag vaknade till efter någon timma och fortfarande mådde dåligt så meddelade jag henne att jag inte mådde bra och att vi får ses en annan dag.
Efter att jag sms:at henne så somnade jag igen och vaknade när min son kom hem vid halv fem.
Och då mådde jag piss. Jag övervägde om jag skulle våga ta en migrän tablett. Ortopedmottagningen va stängt och jag orkade inte ringa jourcentralen, så jag chansade. Kanske dumt men jag pallade inte längre.
Efter ett tag släppte huvudvärken men kroppen kändes fortfarande inte ok. Jag kände mig väldigt matt. Men successivt blev jag bättre.
Nu är klockan efter elva och jag mår bättre men är inte på topp.
Först va jag rädd för att jag fått en infektion i operationssåret men när jag kände på knät så kändes det inte varmare än vanligt och det var inte mer ömt än vanligt.
Så jag vet inte vad det berodde på. Kanske kroppen tillslut slog bakut efter att jag fått för lite sömn?
Jag har ju bara sovit 3-4 timmar per natt i snart två veckors tid.
Ja, i vart fall så är jag glad att jag är piggare nu.
I morgon ska jag till vårdcentralen och ta bort stygnen och tejpa såret och mår jag som jag gjort  idag så  finns det inte en chans att jag kan åka dit.
Men nu mår jag ju nästintill bra och håller tummarna för att jag vaknar och är på topp i morgon.

Rehab besök

Idag va det dax för nytt besök på rehab.
Där fick jag börja med släpcykling, så min sjukgymnast fick se om det blivit någon förbättring i rörligheten från förra veckan. Och det hade det. Så all hemma träning har gett resultat.
Han ställde även om ortosen så jag kan sträcka ut hela knät. Innan va det inställt på 15%.
Nästa övning så skulle jag spänna lårmuskeln samtidigt som jag skulle trycka ner knät och försöka räta ut knät. Och i det läget skulle jag hålla det i några sekunder. Hänger ni med?
Låter kanske lätt men shit va tufft det va. Efter ca 10 repetitioner så va jag helt slut i benet.
Denna övning fick jag göra några gånger och efter det när jag sträckte ut benet så märkte jag att det redan givit resultat.
Efter denna "tuffa" träning så fick jag sitta en stund med kylförband.
Trots kylförbandet så kände jag när jag lämnade rehab hur knät svullnat och kändes som en stock.

Idag passade jag på att fråga min sjukgymnast varför utsidan på knät och halva undersidan av knät känns tjockare och hårdare än insidan när jag tar på det. Då visar det sig att det känns bara så för jag har fått känselbortfall där. Vid operationen har dom skadat en nerv och det gör att jag inte har någon känsel på det området. Men känseln kan komma tillbaka men det kan ta flera månader eller så kommer jag inte få tillbaka någon känseln på det området. :-(
När jag tänker efter så har jag ju inte haft så mycket värk där som på insidan och när jag lägger kylförbandet över knät så har jag ibland fått ont på insidan p.g.a kylan men jag har aldrig känt så på utsidan. Ja, det är ju bara att gilla läget och hoppas på att jag får tillbaka känseln.

Stökigt?

Ska jag tolka detta som att mina kidz har ordning och koll på sina saker i sina rum? 

Jag fattar inte hur dom lyckas stöka till det så som dom gör. Särskilt min dotter.

Äntligen!

Vilken dag!
I morse vaknade jag och fick en liten chock när jag tittade på klockan då den visade 10.00!

Jag somnade strax innan ett och vaknade kl. 10.00 och känner knappt någon värk i knät. Så skönt! 

Sedan operationen har jag i snitt sovit 3-4 timmar per natt och jag har inte lyckats sova något på dagarna.

Efter att jag gått upp och fixat morgonbestyren och satt mig i mitt hörn i soffan så kände jag hur värken molade i knät. Men det är ändå ett gott tecken att vakna utan smärta. Det är ett tecken på att det håller på att vända.

Det har varit så skönt att inte ha haft så ont i dag. Jag har haft en helt annan energi och t.o.m hoppat över några värktabletter.
Så på eftermiddagen gick jag och sonen till återvinningsstationen och slängde papper, plast etc.
Sträckan på ca 600m tur och retur gjorde mig riktigt varm. Så när jag kom hem tog jag fram mina hantlar och körde lite styrkeövningar. (Saknar träningen så mycket.)

På eftermiddagen fick jag även besök och en fin tulpanbukett. :-)

Efter såromläggningen i torsdags så byttes kompressionsstrumpan ut till en liten kortare variant som endast täcker knät. Så nu är det lättare att följa min "Monet tavla".

Man ser här att knät är betydligt mycket mindre svullet än vad det var för bara någon dag sedan.

En vecka senare...

Ja, nu är det en vecka sedan jag opererades så jag tänkte summera veckan som gått.

Jag har haft mycket mer värk än vad jag hade räknat med. Jag har forfarande värk men det har blivit bättre sedan jag ökade dosen i går på en av medicinerna.
Dom sista dagarna har jag varit mer rörlig och inte haft lika ont efter att jag varit i rörelse.
Att "slänga" upp benet på fotpallen vid soffan tar inte längre all min kraft. Dom första dagarna va jag helt slut efter det momentet för det gjorde så ont.
Det som tillkommit de sista dagarna är svimningskänsla, yrsel, kallsvettning och illamående.
Troligtvis beror det nog på att jag varit mer i rörelse och det är kroppens sätt att skrika åt mig att jag ska ta det lugnt o vila.

Jag är väldigt tacksam för all hjälp jag fått av nära & kära. Utan dom hade jag inte klarat mig. <3

I morse va jag på vårdcentralen där en sjuksköterska gjorde rent operationssåret och lade om nytt förband.
Jag var rädd för att det skulle göra ont, men det kändes knappt. Mitt i när hon höll på att tvätta rent såret så började jag kallsvettas. Illamåendet kom som ett brev på posten och jag trodde jag skulle spy rakt ut på sköterskan. Men efter några djupa andetag och försök att slappna av så släppte det.
När jag pratade med operationssköterskan igår så sa hon att det inte är ovanligt att man känner sig sådan efter en operation. Och jag märker att det kommer när jag varit igång ett tag.

Det var glashalt ute i dag och med kryckor så kände jag mig som bambi på hal is. Så när jag skulle gå från vårdcentralen så frågade jag vart man köper isdubbar till kryckorna. Dom sålde det där och dom t.o.m. monterade på dom på mina kryckor. Så nu e dom pimpade. 

En onsdag

Jag hade svårt att somna igår pga värken i benet. Den stålar från knät och ner till tårna. Men när jag väl somnade fick jag ihop lite mer än fyra timmars sömn. Så skönt!

I morse efter att barnen gått till skolan så satte jag mig i soffan.
Det va mysigt att sitta där med en kopp te och titta på Nyhetsmorgon då det ännu inte va ljust ute. 
Efter Nyhetsmorgon så ringde jag Ortopeden och beskrev smärtan jag har. Sköterskan skulle prata med operationsläkaren och återkomma under förmiddagen. Efter knappt en halvtimma så ringde hon upp och meddelade att jag skulle dubbla dosen med OxyContin. OxyContin är ett morfinliknande läkemedel som är långtidsverkande. Jag tar även Oxikodon som också är ett morfinliknande läkemedel men till skillnad från OxyContin så är det snabbverkande.
Jag tar även några starkare alvedon och Innohep. Innohep är ett läkemedel som används för att förhindra att blodproppar bildas i blodkärlen. Innohep tas intravenöst och jag tar den i magen. Man kan även ta den i låret. Första gångerna kändes det jobbigt att injektera sig själv. Men nu har jag vant mig. Det gör inte ont men det är en konstig känsla att ta en spruta på sig själv. Varje gång jag gör det så tänker jag på min mamma som är diabetiker och tar injektioner flera gånger varje dag.
Mina kidz tycker det ser otäckt ut och vill inte va i närheten när jag gör det.
Efter att jag haft kontakt med sjukhuset så ringde jag personalansvarig på mitt jobb ang. sjukskrivningstiden, papper etc.
Därefter kunde jag pricka av två punkter på att göra listan.

Vid lunchtid idag så kom en vän förbi på en kopp te och sedan hjälpte han mig med att plocka ner julstjärnor etc. Pyntet plockades bort innan operationen. Men belysningen ville jag ha kvar så länge som möjligt. Det är ju så mysigt på morgonen och kvällen. Men i morse när jag vaknade så såg jag att alla grannar tagit ner julbelysningen. Och då fick jag lite panik.
Så nu i kväll sitter jag  med extra många ljus tända för att komplettera för julstjärnorna som nu ligger i en kartong inuterummet. Det ska bli spännande att se hur länge kartongen kommer att stå där.
Jag får nog fjäska lite för min son...

På eftermiddagen dök kidsen upp samtidigt i dörren. Det är så mysigt att va hemma när dom kommer hem från skolan. 
Barnen fixade lite mellanmål och så lyxade vi till det med chokladbollar som blev över från i går då min kollega va förbi.
Sedan stack lilltjejen till stallet, där hon har ridskola på onsdagar. Nu när jag inte kan köra bil så åker hon med en kompis som rider i samma grupp.
När hon åkt så satt jag o sonen kvar i soffan. Han pluggade och jag satt och läste. Sedan förhörde jag honom på hans spanska glosor. Det hör inte till vanligheten att han ber om det. Så jag blev glad att han frågade.
Efter glosförhöret konstaterade han att hörnet på soffan där jag nu bosatt mig i snart en veckas tid, kommer att bli helt nedsuttet. (Har aldrig skrivit ordet nedsuttet. Va konstigt det ser ut. Är det rättstavat? Tja ni vet vad jag menar i vart fall)
Och ja, det har han nog rätt i. Måste jag variera mig nu så jag tar det andra hörnet varannan dag?
Men hur kommer mitten sektionen att se ut då?

I morgon är det en vecka sedan operationen. Fattar inte hur fort veckan har gått. Trots att jag mestadels bara suttit eller legat. Att veckan gått så fort beror nog bl.a. på att allt jag ska ta mig för tar mycket längre tid än vad det brukar göra. Och att jag är lite dimmig i huvudet av alla mediciner.

I morgon ska jag ut på äventyr ingen. Jag ska till sköterskan och lägga om operationssåret.
Just nu är allt som sker utanför hemmet ett äventyr...

Nattinatti

Ett besök i mängden...

I morse kom pappa och hämtade upp mig och så bar det iväg till Rehab.
Det är första besöket efter operationen på Rehab. Och ett besök av många...
Väl framme så gick sjukgymnasten igenom vad som hade gjorts i knät. Eftersom han ännu inte fått journalen så visste han inte exakt placering av skadorna.
Han ställde om ortosen på antal grader som knät får böjas (60) och sträckas (15) och så gick vi igenom  övningarna som jag ska göra.
Fottramp med gummiband, spänna lårmuskel, sträcka ut benet och släpcykling. Så ser mitt träningsschema ut framöver.
På hemvägen åkte vi till Ica och hämtade ut post och små handlade.
När jag kom hem så hann jag knappt sätta mig i soffan förrän det ringde på dörren.
Det var riktigt trevligt med oväntat besök. Och efter att vi fikat så fick jag hjälp med att bära ner  mina julpynts kartonger till källaren.
Vilken intensiv förmiddag det blev efter att ha varit inomhus i fyra dagar. Dessutom kände jag mig ganska pigg och lite uppe i varv efter att ha andats frisk luft, åkt bil, sett folk och handlat.
Ganska intressant då jag kvällen innan låg och tänkte på hur det skulle gå att ge sig iväg eftersom jag får så ont när jag inte suttit/legat stilla och ibland har jag fått kallsvettningar, svimningskänsla och spykänsla när jag varit uppe och "hoppat".


Senare på eftermiddagen så kom en av mina kolleger på besök. Hennes man skulle iväg på kvällen, så då passade hon på att hälsa på och uppdatera mig om vad som händer på jobbet.
Hon hade med sig en stor bukett med tulpaner och en påse med nötmix till mig. Min favorit mix! :-)
Vi åt frallor och drack te/kaffe och hade hur mycket som helst att prata om trots att det bara va knappt en vecka sedan vi sågs senast.
Jag kände under kvällen hur värken började tränga sig på och när min kollega gick vid nio tiden så höll jag på att gå sönder kändes det som. Sådan fruktansvärd värk! Så kraftig så jag kände hur jag började må illa. Men efter att ha legat men benet i högläge i en timme och lite piller så lugnade det ner sig.
I morgon ska jag ringa Ortopeden och höra om det går att göra något åt värken. Om jag kan ta någon annan medicin eller högre doser av dom jag har?

Oj, ser nu att tiden sprungit iväg (00:18) och det redan är tisdag. Nu ska jag sussa och hoppas på att få några timmars sammanhängande sömn.

Nattinatti!!!

Måndag morgon och fjärde dagen efter operationen.

Det har varit riktigt tuffa dagar med mycket smärta samt frustration över att inte klara av att göra så mycket själv.
Men jag har lyckan att ha fina vänner och en son (min dotter är hos sin pappa) som hjälpt mig med det jag inte klarat av eller orkat göra själv.
Smärtan har stundvis varit olidlig men värst har den varit på eftermiddagen och kvällen. Samt varje gång jag varit uppe och hoppat på kryckorna. Då pulserar hela benet av smärta.
Men konstigt nog så har jag sovit riktigt bra när jag väl somnat. Då har jag varit helt klubbad, troligtvis från all medicin och smärta.
Det har inte varit så många timmar i streck jag sovit men jag är nöjd eftersom jag inte räknat med någon sammanhängande sömn.

I morse vaknade jag med fruktansvärd värk i benet. Det va nära att jag spydde. Men ett tag efter att jag pillat i mig lite piller så avtog den värsta smärtan.
Dagen kommer att bestå av telefonsamtal till olika ställen ang. min operation. Bl.a. ska jag boka en tid på vårdcentralen till slutet av veckan då förbandet på operationssåret ska bytas.
Och i eftermiddag kommer min föräldrar på besök och min dotter kommer till mig efter skolan. Hon bor hos mig varannan vecka och bytesdagen är måndagar efter skolan. Min son har valt att bo längre perioder i taget och nu bor han hos mig sedan början av november.

Som synes på bilden så är knät fortfarande väldigt svullet och svullnaden sträcker sig ända ner till tårna.

Operationen

Dagen efter...
I går va den "stora" dagen då starten av mitt "nya" liv började.
Jag hade inte hunnit tänka så mycket på själva operationen, sövningen etc. då jag innan haft fullt upp med att avsluta och delegera arbetsuppgifter på jobbet och så har det även krävts en hel del förberedelser hemma med matinköp, städ, tvätt, sortergården etc.
Det är i sådana här situationer det verkligen blir påtagligt att man lever ensam med sina barn. Bor man med en annan vuxen så ser den personen till så det flyter på med de vardagliga sysslorna. Nu blir man beroende av att vänner och barnen hjälper till så gott det går. Många vänner har erbjudit sig att hjälpa till. Problemet är väl mest hos mig att jag har svårt att be om hjälp och att jag har svårt för att vara beroende av andra.

Operationen
Kvällen innan och på operations morgonen skulle jag tvätta hela mig med Decutan och byta lakan i sängen.
Kl 7:15 i går skulle jag vara på Dagkirurgin.
Där blev jag tilldelad ett "bås" där jag fick byta om till operationskläder och blev förberedd med mediciner och droppnål.
Operationsläkaren kom in en sväng och pratade om operationen och markerade vilket knä som skulle opereras.
Kl. 8 kördes jag iväg till operationen och sövdes ned.
8:50 påbörjades operationen och den va klar ca 10:30.
Kl. 11 blev jag väckt.
Vilken konstig känsla att vakna upp helt dimmig och inte ha någon aning om vad som hänt de senaste timmarna.
Jag frös så jag skakade och bad om fler filtar. Dom kom även med en värmefläkt som dom kopplade på så det strömmade in värme under täcket.
Jag fick även mer morfin och värktabletter eftersom jag hade så ont.
Sedan började jag gråta. Och det gjorde jag en lång stund. Jag vet inte varför men sköterskan sa att det nog va en stressreaktion kombinerat med morfin och annan medicin.
Efter ett tag serverade dom dryck och smörgås. Smörgåsen fick ligga kvar. Jag hade ingen aptit. Jag va inte ens sugen på godis. (O då e de illa😉)
Sedan kom det en tjej med en stor otros som hopställde in för mitt ben. Den går från skrevet ner till fotknölen. Jag förstod inte varför jag fick den då läkaren innan operationen sagt att jag inte skulle behöva en otros.
Lite senare kom läkaren och gick igenom operationen med mig. Han sa att när han hade öppnat upp knät så såg han mer skador än vad han sett på mr-röntgen. Menisken va rejält skadad och fick sys ihop. Han hittade även brosk som han borrade hål i och gjorde något mer med som jag i nuläget inte kommer ihåg. Pga dessa skador så behöver jag en otros.
(Några månader efter att jag skadade korsbandet första gången så har jag haft en molande värk på insidan av knät. Jag misstänker nu att det är från brosket och hoppas på att jag framöver kommer att slippa den smärtan)
Jag fick ligga kvar fram till eftermiddagen då jag vid tre tiden kunde ringa min far så han kunde hämta mig.
Innan jag åkte hem gick vi igenom vad som kommer att ske framöver och vilka mediciner jag ska ta. Jag ska bl.a. ta en spruta varje dag i tio dagar framöver. Medlet är föra att minska risken för proppbildning.
Sen kom min far och hämtade mig med rullstol o vi hämtade ut all medicin på vägen hem

Hemma
Väl hemma så fick vi möblera om lite så jag har det nödvändigaste lätt tillgängligt.
En vän kom förbi o hjälpte mig med det. Jag kände mig inte så fräsch för att ha besök men det kändes ändå skönt att någon kom förbi o hjälpte mig.
Senare på kvällen hjälpte även min son mig med lite smått o gott.
Han poängterade att jag nog va lite snurrig av medicinerna för jag frågade och sa samma saker flera gånger.
När allt va iordning och jag blev själv (sonen på sitt rum) så kände jag hur smärtan och svullnaden tilltog. Troligtvis pga att jag inte suttit hela tiden med benet i högläge utan hoppat runt och fixat lite.
Jag söt inför natten då jag misstänkte att det knappt skulle bli någon sömn för min del. Men jag somnade till slut vid två tiden och som ända fram till sex. Så i morse va jag riktigt nöjd då jag inte hade förväntat mig så många timmars sömn inlett streck.