Besök på ortopeden

Idag var jag på Ortopedmottagningen och träffade min operationsläkare.

Han är nöjd med korsbandet som är väldigt stabilt. (Det sa han förra gången med). Sedan tycker han att jag får ut sträckningen av benet bättre än förra gången jag va där. (Har några grader kvar). 

Jag berättade att jag har mycket värk i knät där han borrat och att knät hakar upp sig och liksom fastnar.

När han böjde knät och sträckte det så kände han hur det knäpper i knät och att något inte är som det ska. Han påpekade även att benet ser ut som ett russin när jag tappat så mycket muskler. Tack för den! (Benet ser helt tanigt ut mot mitt andra "muskulösa" ben)

Eftersom det inte är helt ok i knät så ska jag röntgas igen efter sommaren. 

Han sa att han inte vill göra något ingrepp i knät nu när det håller på att läka. Så därför tar vi det efter sommaren. Men jag håller tummarna för att allt faller på plats i knät under sommaren. Jag vill INTE göra ett nytt ingrepp.

Eftersom jag får ont i knät ett tag efter jag tränat så frågade jag hur jag ska göra. Om jag ska ta vilodagar etc. Men han sa att det är helt ok att köra på med all träning inkl. power walk trots att jag får ont. Han skrev ut nga tabletter som jag ska ta en kur av när det är som värst.

Så i kväll när det va så fint väder så gick jag en härlig promenix. Älskar det!

6 månader!

Idag är det exakt 6 månader sedan jag opererades.
Om jag ska summera den tiden så kan jag bara säga att det var inte alls som jag tänkt mig.
Det har varit lättare på vissa delar och tuffare på andra. O framförallt så har allt tagit så mycket längre tid än vad jag räknade med.
För det första så hade jag bara räknat med att operera in ett nytt korsband. Men det tillkom ju två operationer till. Menisken va dom tvungna att sy och sedan fick dom plocka bort brosk och borra för nytt brosk.
Så hade det bara varit korsbandet så hade ju allt sett annorlunda ut och jag hade kommit längre i rehaben.
Nu efter 6 månader så får jag fortfarande inte ut benet helt och så har jag ont där dom borrat för brosk. Detta gör att jag haltar och det i sin tur gör att jag får ont i ryggen pga snedbelastning.
På morgonen är alltid knät stelt så jag måste stretcha för att få ut det. Och vissa dagar är jag stel hela dagen och då blir jag halt.
Stelheten i knät brukar bli bättre efter 10-12 månader enligt min sjukgymnast. Så det finns hopp. :-)
Ytterligare ett problem är att knät hakar upp sig. Enligt min sjukgymnast så är det att det nya "brosket" inte nötts så det blir följsamt.
På torsdag ska jag träffa operationsläkaren igen och han ska då se hur allt utvecklats och hur dom ska gå vidare.

Innan operationen va jag orolig för hur mitt ärr skulle se ut. Operationsläkaren lovade att sy det finaste han kunde och det tror jag banne mig att han gjorde.
I vissa ljus syns det mer väl, men det är inget som väcker stor uppmärksamhet. Eller så är det jag som har vant mig...

På bilden ser ni att det är "vitt" omkring ärret. Det beror på att ärret inte ska utsättas för sol första året. Så jag har en hudtejp (kommer inte ihåg vad den heter) som jag sätter över varje gång jag går med bara ben. 

Frikort

I morse satt jag 6:45 på cykeln på rehab och jag lämnade stället 10:15.
Styrka, balans, rörelse och press i sammanlagt tre timmar.
Shit va hungrig jag va när jag kom till jobbet. Jag hade inte lyckats få i mig något innan jag åkte i morse. De va inte bra. Skärpning!
Det är två veckor sedan jag va på rehab. Min sjukgymnast har varit iväg i Frankrike med svenska damlandslaget i basket. Med andra ord prioriterade han dom före lilla mig... :-P
Så jag har fått träna på egen hand men det gör jag ju annars med. Det enda jag inte gjort är benpressen. Så den fick jag sitta i i två omgångar idag.
Så knät va ganska mörbultat när jag stapplade iväg från rehab.

Med tvång så får jag ut sträckningen.

Jag fick lösa ut ett nytt frikort idag. Det känns deprimerande att jag har fått "klippkort" i sjukvården men det är tur att den försäkringen finns.

I helgen har jag vilat från all träning pga att jag varit vrål förkyld och gången har varit jätte fin förutom när jag suttit för länge för då blir knät stelt.
Jag och en vän va i Halmstad hela helgen så lite promenader avverkade vi då vi strövade omkring och tittade på alla fina sommarhus.

Men i tisdags kunde jag inte hålla mig längre och gick en "PW". Jag gick två varv i elljusspåret utanför mig. Det resulterade i att jag dagen efter (igår) va halt och hade ont där dom borrat för brosk.
Jag tog upp detta med mig sjukgymnast och han tycker inte jag ska "reta" området utan lyssna på när det gör ont och undvika det som bidrar till värken. Problemet är att värken kommer efteråt. Så jag får lära mig av mina "misstag".
Spåret jag gick är kuperat och jag misstänker att det är nedförsbackarna som är boven. Gången flyter på i uppförsbackarna och på slätt underlag men i nedförsbackarna haltar jag.

Rehab

Idag var jag på Rehab 6:45.
Jag började med att cykla sedan blev det "pressen" på britsen.
I morgon har jag telefontid med operationsläkaren och då vill han veta hur många grader jag har kvar till benet är rakt.
Min sjukgymnast ville inte mäta idag utan han ville hellre ringa min läkare och prata med honom om att vi kommer att klara att få ut benet med träning och stretch så jag slipper göra ett nytt ingrepp.
Troligtvis misstänkte han att om jag bara angav graderna så skulle det bli ett nytt ingrepp.
Det är skönt att min sjukgymnast verkligen tror att vi fixar det. För jag vill verkligen inte göra ett nytt ingrepp i knät.
Idag fick jag utöka träningsövningarna med att göra squats med skivstång. (10 kg på stången). Jag fick även stretcha framsidan av låret som på bilden nedan.

Avslutningsvis så fick jag sitta i "pressen" igen. Efter 2 timmar och en kvart så lämnade jag Rehab och begav mig till jobbet. När jag kom till jobbet så haltade jag rejält och det höll i sig hela dagen. Men jag vet att det är tufft för knät efter rehabträningen men dagen efter brukar jag märka att jag går  mycket bättre. :-)

Efter jobbet så begav jag mig till gymmet och cyklade samt körde styrketräning för överkroppen och dom övningarna jag brukar göra på Rehab men som inte hanns med idag.

Rehab, bodypump och födelsedagsfirande

I dag på rehaben så fick jag lägga till två nya övningar, utfall och sidledsgång med gummiband.

Det var riktigt tufft att gå sidleds med gummiband. Det kändes i hela benen, rumpan och magen.

Jag kommer nog ha lite träningsvärk i morgon.

Avslutningsvis så blev det benpress på britsen. I dag spände sjukgymnasten fast låret i britsens "benställning" som är höj och sänkbar. Sedan fick jag "fjärrkontrollen" och kunde höja britsen. Ju högre upp desto mer pressades benet ner. Det va ingen skön känsla men det gav resultat. Jag satt nog i ca en kvart. 

När jag lämnade rehab gick jag som en robot så stelt blev knät efter sträckningen.

Efter rehab bestämde jag mig för att åka till gymmet och köra ett styrkepass. När jag väl kom dit så mötte jag min favorit instruktör för Bodypumppass. Då kom jag på att passet jag brukade gå på innan operationen skulle börja om en halvtimma. Så jag såg flera jag kände igen som brukar gå på hans pass. En tjej kom faktiskt fram och välkomnade mig tillbaka. Jag sa att det är lite för tidigt för mig med Bodypump  och att jag var där för att gymma. Sedan gick jag och ställde mig på crosstrainern. Jag hann nog knappt stå på den i två minuter förrän jag beslöt mig för att testa passet. Jag gick och pratade med instruktören och han tyckte jag skulle testa. Och det gjorde jag. O shit va kul det va. Jag tog ganska låga vikter när det var ben övningar och någon övning på knä fick jag göra lite annorlunda. Det är helt omöjligt att stå på knät.

Jag lämnade gymmet med ett stort leende både på läpparna och i hjärtat. 

På hemvägen hämtade jag upp min son som varit och tränat på ett annat gym och sedan åkte vi och handlade mat från pizzerian. Därefter åkte vi hem till lilltjejen och så firade vi vår sjuttonåring. (Han fyllde igår men ville då fira med sina vänner)

Vilken lyckad dag!

Ingen vanlig dag

Idag är det ingen vanlig dag utan det är min "lill" killes födelsedag. :-)
Tänk att han redan fyller 17 år. Shit va tiden går fort. Nu låter jag som en gammal tant men jag fattar det inte. 17 år...

I morse ringde klockan 5:10.
5:20 satt jag på cykeln och trampade. Jag körde intervall med varannan minut snabbt och varannan lite lugnare. Det känns som att tiden går snabbare än när man trampar i samma tempo.
Efter cyklingen gjorde jag några stretchövningar och avslutade med en solhälsning. Därefter in i duschen.
Det är segt att gå upp så tidigt och cykla på morgonen. Men idag såg jag ingen lucka efter jobbet då jag skulle hinna med det. Lill tjejen har ridskolan och det tar upp hela eftermiddagen.
Dessutom är det skönt att mjuka upp knät på morgonen. Då går jag mycket bättre och jag känner mig pigg och fräsch.
Nu sitter jag på golvet med soffan som ryggstöd och stretchar benet.
I morgon ska jag till Rehab. Det ska bli intressant att mäta hur många grader jag har kvar av sträckningen. Det känns som det hänt mycket sedan jag var där sist för ca en vecka sedan.

Tisdag...

Det var svårt att somna i går kväll då värken i knät molade, så det fick bli lite piller och till slut somnade jag. 

Så i morse blev det ingen cykling innan jobbet utan det blev bara stretchövningar. 

Efter några timmar på jobbet så kände jag att sträckningen i benet blev sämre så jag fick göra lite stretchövningar med gummiband och genast blev det bättre. Jag tog även en promenad på lunchen för att få upp rörligheten i knät. Några kolleger följde med på promenixen så det var riktigt trevligt.:-)

Efter jobbet blev det träning på gymmet. Det är skönt att komma iväg till gymmet och träna så man får lite variation mot hemmaträning och träningen på rehab.

När jag lämnade gymmet var jag extra lycklig för jag fick öka vikten på flera övningarna b.l.a. benpressen. Härligt att se att jag blir starkare i vänster benet.